Vad är riktig julkänsla för dig?
Jag insåg häromdagen att jag inte fått sån där riktig julkänsla på väldigt, väldigt länge. Ni vet den där djupa julkänslan som suger tag i magen på en? Som ett varmt lyckorus i kombination med ett inre lugn. Faktiskt har den inte infunnit sig sedan jag slutade fira jul hemma hos min mormor.
Mormor Ethel bodde i en gammal och vacker gästgivaregård mitt i det mörkaste Småland. Och där, där finns fortfarande julen kvar för mig. Inkapslad.
Knarr i golvet, eld i spisen, doften av gran, hemstöpta ljus, julbön.
Ja, och så mormor förstås.
Åh vad jag saknar henne!
Tidigt, tidigt när man tassade ner barfota på kalla golv så möttes man av mormor i köket. Framför vedspisen för att elda varmt i huset. Köket och mormor hörde liksom ihop. Det var här hon tog emot när man kom och hälsade på. För man klev, efter en liten och iskall farstu, rakt in i köket. Husets hjärta.
Knastret från spisen och mormors lågmälda röst.
Kaffedoften, trasmattorna och de lite stickiga raggsockorna.
Ja, det är jul för mig.
Så därför är jag extra glad för att jag nu äntligen hängt upp de bakformar som tidigare hängde i min mormors kök. De har nu sin plats i vårt kök och kommer bli julpynt i Villa Hvilebo framöver. Och förhoppningsvis kommer de föra med sig lite av julkänslan från Gästis och sprida den hos oss.
För knarret i golvet finns. Och brasan, de tända ljusen och kaffedoften ser jag till att familjen får vakna till på morgnarna. Precis som min mormor alltid gjort för oss.
Och mormor.
Ja, jag slutar nog inte hoppas att hon trots allt är här då och då. Jag tror nämligen inte hon kan låta bli att titta till oss så att vi sköter oss och har det bra.
Jag vill faktiskt fortsätta tro det.
För jag saknar henne.
Önskar er en skön fredag kväll!
PS.
För er som vill kika in i min mormors gästgivaregård så bloggar nuvarande ägare om den fantastiska renovering som de har låtit huset genomgå. Så, jag har turen att fortfarande kunna kika in när jag har lust. Klicka i så fall här.
