Jag har ju hängt på en hemlighet ett bra tag nu. Och här har ni den. Ett potentiellt nytt renoveringsprojekt att sätta tänderna i till hösten. Jag föll som en fura och hittade direkt ett namn.
Längtan.
För denna rödvita dröm är ett ställe att längta hem till efter en hektisk dag på jobbet i stan. Lagom långt ut i skärgården utanför storstan, men med täta kommunikationer till allt.
Snacka om torpardröm. Eller hur?
Och en kort stund var torpet faktiskt mitt. Tills jag insåg att jag måste släppa det. Huset var Q-märkt och efter kontakter med kommunen insåg även jag att det inte var rimligt att satsa på det här. Jag skulle, enkelt uttryckt, inte kunna göra det som behövdes för att kunna sälja det till rätt pris. Det var för stor risk.
Så Längtan blev till en saknad istället.
Min vana trogen fastnade jag direkt för en särskild del i huset. Jag såg verkligen fram emot att varsamt få göra i ordning den här underbara glasverandan. Att få sälja huset när syrenerna åter blommade och kaprifolen doftade utanför entrén.
Men, tro det eller ej. Även jag kan vara förnuftig. Då och då händer det.
Som min äldsta son skulle ha sagt; ”Synd mamma, men du tar nästa!”
Nå, än så länge har jag en liten gnutta saknad kvar.
Men bara lite…
