Ja, så var vi där igen.
En trappa upp.
På sovloftet som jag bara tokgillar. Jag vet inte riktigt vad det är, men något är det som gör det så mysigt. Ljuset är självklart en stor del. Kanske faktiskt även den låga takhöjden. En källa till irritation trodde jag från början. Men, faktum är nog att den bidrar till den ombonade känslan.
Både jag och min man älskar högt i tak, men ingen av oss har än så länge irriterat oss på att man får gå något böjd här uppe. Tja, eller det drabbar nog mest min man. Jag kan gå raklång, även om jag passar mig noga för att ta glädjeskutt, eller ens gå upp på tå.
Kanske är hela grejen att man liksom bara måste gosa ner sig i sängen när man kommer uppför trappan. Att det är helt tvunget att sträcka ut sig med en bok. Eller för den delen, bara ligga och titta ut mot himlen.
Ja, inte vet jag. Men loftet är helt grymt att vara på.
Ja, här har som ni ser inte så mycket hänt mer än att jag adderat mer belysning.
Den nyaste favoriten är den här glödlampan som hänger direkt när man kommer upp från trappen. Den sprider ett varmt och ombonat sken så att man liksom känner sig välkommen upp.
Även på sovloftet adderades det mer färg för att plocka upp 60-talskänslan i huset när Camilla var här för fotografering. Lila och gult om jag inte minns fel. Men, som sagt, de bilderna får ni vänta på.
Jag har ju inte förklarat syftet med fotograferingen, inser jag.
Nå, jag blev kontaktad av Camilla, @rufftochsott, via Instagram med en förfrågan om jag var intresserad av ett heminredningsreportage. Hon hade fastnat för den rosa soffan och ville se om jag var intresserad. Och med henne och hennes dotter plockades mer färg och än mer 60-tal fram i Lyckan och det blev så läckert.
Om det blir ett reportage i framtiden och i vilken tidning har jag än så länge ingen aning om. Det hänger på om inredningstidningarna fastnar för huset och reportaget och om det passar in i deras planering av tidningarna.
Men, jag fick en riktigt inspirerande dag som jag lärt mig massor av.
Tänk, ibland kan man ha sån tur!
