Ja. Här har ni det.
Det lilla huset på prärien.
Eftersom det ligger som en sista utpost mot alvaret är det ett passande namn. Min kusin har lyxen att få bo i det och njuta av det mer permanent. Och jag och min syster hade förmånen att få spendera en stormig, regnig och otroligt mysig helg i detta lilla hus.
Syftet med helgen var att bara vara.
Att komma ikapp all den tid som förflutit sedan vi sist hade tid att bara sitta ner och prata. Och som vi pratade. Fel av mig att på skoj kalla det för en retreathelg. För då är man väl tyst? Och tyst var det nog faktiskt bara när vi sov.
Och så fanns all den där tiden till att njuta.
Av lugnet, stillheten, den sprakande brasan och ljudet av vinden som ven utanför.
Ja, ni som har följt mig på Instagram har ju fått se en skymt av mina raggsockor framför en sprakande braskamin. Och det var just där vi bosatte oss. Frukost, lunch och middag. Sittandes på golvet på fårskinn eller uppkrupna i soffan. Med massor av tända ljus, filtar, raggsockor och en ständigt sprakande brasa för att värma frusna mig.
Och så värmen som sprids inombords. Den som bara infinner sig när man får vara nära de kära man längtat efter.
Ja, det var en helg som kommer värma mig länge. Och ikväll vänder vi på steken. Då kommer en annan härlig ölandstoka på besök hos mig istället. Och då är det dags igen. Vin, brasa, tända ljus och alldeles säkert en hel del prat och skratt.
Ha en skön fredagskväll på er!
