Jag lovade ju att visa mina fynd från Marrakech. Fynd, rent ekonomiskt, kanske de inte är. Även om jag tyckte att jag fick dem till ett mycket rimligt pris är jag helt bergsäkert tvärlurad. Men, så länge jag är i ovisshet så väljer jag att vara nöjd med köpet.
Ok. Det här är alltså vårt vardagsrum hemma i Villa Hvilebo. Och här har då de afrikanska maskerna och en vit puff fått landa.
Masker ja. Jag har en liten förkärlek till masker. Ja, överhuvudtaget för möbler och inredning från andra länder. När jag växte upp så vistades jag mycket i ett hem där det fanns äkta orientaliska mattor av alla de slag, skinnpuffar och en kamelsadel i form av en pall.
Någonstans där vet jag att jag tänkte att det ska jag ha också ha i mitt hem när jag blir stor. Att ha en möbel med en historia bakom. Och dessutom ett reseminne.
Reseminnen från Marocko ihop med mormors gamla telefonbord och farmors laminofåtölj. I den kombinationen trivs jag.
Ja, där ser ni hela vardagsrummet. Lite konstig känsla att visa upp vårt hem måste jag säga. Men, i väntan på något nytt så får det bli så.
Jo, för jag valde ju till slut att häva köpet av Gläntan. Efter besiktningen tog jag till sist det beslutet. Och även om det självklart känns ruskigt tråkigt så är det rätt beslut. Det säger både förnuftet, kalkylen och magkänslan mig den här gången.
Avsikten med att inte meddela beslutet i fredags var inte att skapa en cliffhanger. Utan helt enkelt för att jag behövde smälta detta beslut för mig själv ett tag.
Så, i väntan på nåt nytt objekt kommer min blogg att handla om den parallella resan som sker här i hemmet. För självklart kan jag inte låta bli att göra om här också.
I nästa inlägg blir det fler resefynd och så får ni se vart det svarta bordet sidobordet har hamnat.
Önskar er en bra start på veckan!
