Ja, här är alltså vårt kök.
Och mycket riktigt husets hjärta. Det är här vi så klart äter och lagar mat. Men också spelar spel, gör läxor och pysslar. Det är också här vi håller oss varma de dagar då bergvärmen inte riktigt hänger med.
För vi bor ju som sagt i ett gammalt och något dragigt hus. Så när nordanvinden ligger på och minusgraderna sjunker neråt tio. Då är det i början rätt kallt i alla rum utom i just köket. Och det, tack vare den gamla kakelugnen från Småland som vi satte in när vi köpte huset för fem år sedan.
Vi kan lugnt konstatera att det är en av de absolut bästa sakerna vi gjorde när vi renoverade. Att ta bort den öppna spisen och sätta in en gammal och pålitlig kakelugn som det en gång funnits på just den platsen.
Och det för mig osökt in på dagens tema.
Vilka beslut man älskar och ångrar efter en totalrenovering.
Jag vet inte om ni känner igen er, men under en renovering gör man lätt tusen val. Dragning av rör och elledningar, isolering, typ av väggbeklädnad, form på lister, elementens placering och gud vet allt. Och en del val blir genomtänkta och bra. Och andra måste kanske tas snabbt och blir mindre bra. Så var det iallafall för oss.
Kakelugnen är som sagt älskad av alla i familjen.
Färgen på väggarna i köket och hela nedervåningen är däremot rätt hatad av en av oss. Mig.
Under renoveringen av Villa Hvilebo var vår äldsta son nämligen långvarigt sjuk. Det vi inte från början visste var att han hade haft oturen att drabbas av först hjärnhinneinflammation och därefter hjärninflammation som följden av vattkoppsvirus. En ofarlig sjukdom, men smärtsam och med långt tillfrisknande.
Så när vi väl kom fram till att sätta färg på väggarna släppte jag helt enkelt målarna lösa i val av nyans. Jag orkade inte bry mig mer. Och resultatet är att alla väggar nu skiftar i grönt istället för i grått som var tanken.
Jag försökte intala mig själv att jag nog skulle vänja mig. Men, tro mig, jag retar mig på färgen varje dag. (Det är för övrigt därför som jag är lite petig med nyansen i sovrummet.) Så en dag kommer jag definitivt att måla om. Men inte än.
Kylskåpet är också något vi båda ångrar. Att det ska falla ut saker varje gång man öppnar det för att det är så djupt och trångt var inte något vi räknat med.
Jag ångrar att vi lät snickarna få sin vilja igenom och lät sänka taken för att räta ut dem. Ja, det var ganska mycket som var skevt och snett i huset. Och lika mycket som jag ångrar att vi rätade ut något för mycket är jag glad att jag ibland stod på mig. Att plocka fram och låta måla den gamla, grova brädväggen i köket är ett sånt exempel.
Och den gamla hyllan som jag fyndade i vårt uthus (som jag tror är den gamla fiskeboden) bara älskar jag. Ett till synes litet beslut, men som gör så mycket för helheten. Ibland är det ju detaljerna som gör det. Det känns så fint att återupptäcka och återanvända gamla saker. Saker som har funnits i huset sedan länge och som bara behöver ett nytt användningsområde för att åter komma till nytta. Som en skattgömma.
Det är nog det här som gör att man fortsätter att förändra hela tiden. Att korrigera och förbättra sina gamla val. Som sedan leder till nya val. Jo, det är nog en evighetsmaskin det där.
För som en klok person en gång sagt:
”Det är aldrig för sent att ändra sig. ”
