Ja, mer augusti kan det nog inte bli.
Ryggsäck, pennskrin och nya gympaskor är inhandlade.
Ett förväntansfullt pirr i magen och ett äpple i väskan. Och så förstås klockan på armen.
Ja, skolstart är något speciellt.
Vi i vår familj firar både skolavslutning och skolstart med en mjukglass på bästa bageriet på Värmdö. Systrarna Delselius, precis vid havet och badstranden och med den smarrigaste mjukglassen.
Att fira både avslut och start är viktigt. Cirkeln sluts på något sätt. Och både start och slut är lika viktiga.
Samtidigt är det just det där med rutiner och likheter som är det svåraste med höstterminens start. För mig är det så.
Jag ogillar rutiner.
Det konstiga är att jag griper tag i dem och anammar dem med hull och hår. Skriver scheman på griffeltavlan i hallen, sätter fasta mattider och följer exakt samma rutin på morgonen. Ja, huh den går inte att rucka på. Två rostade smörgåsar, en med leverpastej och en med ost. Gurka på toppen och en stor balja kaffe med mjölk.
Något tror jag ändå lockar mig i den kontroll som rutiner ger.
Samtidig dör en liten del av mig.
Jag liksom raderar ut den spontana, lekfulla och smått galna delen. I samma stund som jag börjar följa alla dessa rutiner och måsten igen suddas den bort. Svart eller vitt. Ja, här finns då ingen gråzon. Som jag tidigare sagt så har jag svårt för balans. Och här är en av de svåraste bitarna att balansera.
För i sommar har vi just bara slängt alla rutiner, faktiska och inbillade måsten, traditioner och regler. Vi har bara kört vårt eget race rakt av. Gjort det som fallit oss in och inte brytt oss om vad vi kanske borde göra.
Och som jag har njutit.
Men nu är hösten här. Och i år ska jag verkligen kämpa med näbbar och klor för att behålla det lekfulla och spontana. OCH ge efter för rutiner. För jag vet att de är bra.
Mitt hopp är att de kan leva sida vid sida.
I år ska jag försöka.
Bild från Pinterest: Livet hemma – IKEA
